måndag 4 juli 2011

Silent poetry

Ett av målen med resan var att gå tillbaka till Monmarte för att se om en av konstnärerna/tavlorna vi blev förälskade i sist mot förmodan skulle finnas kvar!
Och visst, han satt där han satt och tavlan vi tänkt tillbaka på i 5 års tid var också kvar. Tyvärr var konstnären en av de mest högfärdiga och otrevliga francoser jag någonsin mött, så han fick behålla sin tavla själv.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar