Så här blir det jämt

när jag ska försöka börja blogga, det blir en två-tre inlägg, sen dör det ut. Men nu gör vi ett försök till. Kanske blir lättare om man börjar med Sandras intressanta lista:

1. Jag är fullkomligt Tradera- och Sudoku-beroende. Måste lösa lite sudoku varje kväll innan jag somnar, hur trött jag än är.

2. Jag är också uppväxt med husvagnssemestrar, men till skillnad från Sandra är det så ångestladdad att tänka tillbaka på så det gör jag helt enkelt inte. Mygg, mögeldoftande sängkläder, ljummen mjölk med lång hållbarhet, trista dagar i ett förtält när regnet står som spön i backen, och i alla tältets hål. Suck.

3. Jag hade två sandekorrar när jag var liten. Alex och Max-Ludvig. De finaste namnen jag visste!

4. Jag HATAR diskvatten. Speciellt när man står och diskar och det råkar skvätta upp på magen. Vidrigt!

5. Jag blev på gymnasiet utsedd till "klassmamma", det var alltid jag som styrde upp klassfester, klassresor, höll koll på spritleveranser etc. Det är tydligen även upp till mig att ordna reunion, vet dock inte hur sugen jag är på detta.

6. Jag har av misstag ätit tuppkam på en stjärnrestaurang i Marbella. Det smakade svamp.

7. Jag var otroligt kär i två killar när jag var liten; Lucky Luke och HeMan!!! Eller egentligen mest i prins Adam, det blev ju lite läskigt när han blev förvandlad.

Får se när jag lyckas checka in igen :)

Kram så länge!

Lite julbilder 2009

Unnis första jul med oss, och det dokumenterades så klart flitigt! Bra att spara lite bilder här på bloggen utifall nått händer med datorn (så dålig på att kopiera saker till den externa hårddisken -måste bli bättring!)

Min kära bebis har idag varit hos dagmamma Asta. Tydligen hade lilla fröken dock varit busig för jag fick precis sms från matte (tillika min chef) att hela hennes stickning var uppriven och någon hade tuggat i sig trästickorna... suck. Nu skäms jag. Och lilla fröken som aldrig tuggat i sig något hemma. Roligare saker hos andra tydligen. Pinsamt.

God morgon!

Är det inte fantastiskt att börja dagen med färskpressad apelsinjuice!? Jag försöker hinna med det varje morgon, och det är fullkomligt beroendeframkallande.

Hanen hatar min juicepress. Han tycker att det inte finns någon fulare och plastigare design och pular alltid in den längst in i skåpet bakom vispen och mixern -trots att jag använder den nästan varje dag. Han står inte ut med att ens skymta den som han själv säger. Men så ful är den väl inte? Jag medger att den inte är snygg, men funktionen är perfekt!

Öppet brev till vårt socialborgarråd

Hej

Jag undrar om vårt socialborgarråd varit ute och besökt stadsdelarnas barn och ungdomsgrupper på sistone?

Situationen för barnutredarna i t.ex. Enskede-Årsta-Vantörs sdf är under all kritik. Över 20 ärenden per handläggare, och samtidigt medhandläggare i ett ytterliggare 20-tal ärenden. Inte så konstigt att det missas saker i ärenden samt att socialsekretaren själv mår dåligt och känner sig ständigt otillräcklig. Flera går på knäna och jobbar hemma på kvällarna, inte för jobbet skull, utan för barnen. Det är svårt att gå hem på fredagkväll och oroa sig för de 4 barn som man vet mår dåligt i sina familjer, men som man inte hunnit ringa under dagen.

Jag förstår att nedskärningar måste ske även inom socialtjänsten i enlighet med den politik ni driver. Men samtidigt, det går inte att försvara ett barnperspektiv med dessa neddragningar och minskade anslag för barn och unga. Hårdare tider med arbetslöshet slår på sikt även mot barnen, och antalet utredningar i Stockholms stad verkar inte minska. Och att ha dessa barns väl och ve, för att inte tala om säkerhet, på sitt skrivbord varje dag, det kan skapa stress, rädsla och osäkerhet. Handlar inte detta om att förhindra långtidssjukskrivningar (eller korttids för den delen med).

Socialsekretarna sägs ha ett eget handlingsutrymme, vilket idag bara är fina ord. Det handlar om att plocka hem placeringar och hitta billiga "hemma-hos-lösningar" eller familjehem som sedan får bristfällig uppföljning. Budget styr, även på gräsrotsnivå.

Jag skulle så gärna vilja att vårt socialborgarråd besöket de mest utsatta stadsdelarna där socialsekreterarna gör underverk med de minskade medel de har, men gråter på kvällen över en ohållbar arbetssitation.

Tack.

Det blev ett andra inlägg iaf!

Så, idag är vi hundvakter. Grannens lilla terrier (av nån sort) spenderar dagen här medan matte jobbar. Ouppfostrad hund som skäller så fort någon går i trapphuset, vi håller på att bli galna. Aldrig terrier.


Igår var vi en sväng till Kungens kurva och provlåg sängar. Ett måste. Jag ville aldrig kliva ur. Tokshoppade på Björn Borg, 50% på allt. Nice. Varför kan jag inte lära mig att låta bli att shoppa när det inte är rea? Påminn mig!



Lilla fröken har börjat löpa igen. Hon är duktig och städar efter sig, men ofräscht i sängen iaf. Vi var ute en sväng i skogarna kring kungens kurva igår, hon är ju så förtjust i snö. Gullhjärtat. Jag och hanen var nog dock en lustig syn. Stapplandes runt i innerstadskläder och skor och halkade runt och frös. Hundägarna vi mötte log glatt :)



Nu måste jag gå upp och hämta paket på posten. Mosters raggsockar har äntligen kommit!

Första inlägget -spännande!

Så, nu har jag gjort mitt 495:e försök att börja blogga, får se hur det går den här gången. Egentligen tänkte jag faktiskt försöka använda denna blogg mest för mig själv, som en sorts dagbok och minnesbank.

Så, idag har jag träffat mina fina barndomsvänner (egentligen från högstadiet, men whatever) och ätit lunch på Imperiet. Som vanligt urskiljde jag mig ur gruppen genom att inte ta samma clubsandwich som de andra. Prat om allt möjligt, men givetvis snacket om barn som alltid får mig att fundera, vill jag eller vill jag inte? Och blir man verkligen så där fast vid dem som dom säger? Att man saknar dom så fort man är borta från dem? Givetvis var min mammas kärlek det bästa jag visste, vilken fantastisk känlsa, den där ovillkorliga fantastiska känslan. Men, är det värt allt det där andra för att få den känslan? Är det varför vi lever? Vad är då syftet med de som inte kan få barn?. Och antagligen är det en fördel om man lever med någon man älskar för att det ska kännas rätt. Eller välja att helt skaffa barn med någon/några där det mer blir en affärsmässig uppgörelse, vilket är min backup. Min relation, kommer kräva ett helt eget inlägg, det kommer nog i sinom tid.

Efter lunchen mötte jag upp en självfrände, en nyare bekanskap, men som klev in i mitt hjärta och stannade där. Hon är beviset för att lyckade männsikor inte alltid får en enkelt och lyckligt liv. Hon är en fantastisk fasad, men ett fint hjärta. Hon får mig att må bra, för det finns en genuin känsla nånstans i henne. Även hennes berättelser om sin lyckade vänners upp och nergångar får mig att känna att livet är verkligt för de flesta trots allt.

Min tid som gräsänka är snart över, hur det ska gå vet jag inte. Hur ska jag leva mitt liv? Vad är viktigt? Svåra frågor. Kanske kan få rätsida genom att skriva. Har ju faktiskt inte vågat göra det på allvar på en lång tid. Är det kanske dags nu?