Street art

Det bästa behöver dock inte kosta det mesta. Nästan överallt vi gick kunde vi beskåda konst helt gratis på gatorna. Fantastiskt!

Rex the dog

Vi hittade ett fantastiskt galleri i Maraiskvarteren; Art Symbol Gallery, där vi upptäckte nya favoriter. Vi blev faktiskt så förälskade i verket; Cabs on Vth avanue av Lirone att vi mailade och frågade om priset. Så, har ni 13.800 euro över kan ni ju tänka på oss :)

Galleriet visade även underbara skulpturer av Dorit, bland annat Rex the dog som blev min omedelbara favorit!

Silent poetry

Ett av målen med resan var att gå tillbaka till Monmarte för att se om en av konstnärerna/tavlorna vi blev förälskade i sist mot förmodan skulle finnas kvar!

Och visst, han satt där han satt och tavlan vi tänkt tillbaka på i 5 års tid var också kvar. Tyvärr var konstnären en av de mest högfärdiga och otrevliga francoser jag någonsin mött, så han fick behålla sin tavla själv.

A Little Piece Of Heaven

About Paris

Ensamhetens lov

Efter en underbar söndagmiddag med fina vänner på Svartengrens (rekommenderas varmt) fick jag några timmars sömn innan det bar av mot Jämtland. Nu är jag på plats och mitt enda sällskap är tre vovvar. Det är både härligt ensamt och ensamt ensamt.

Vad är en dag på slottet?

eller kanske:

"Jag blir hellre jagad av... får"

som mer passade rubrik?

Jag och lillpunni åkte tidigt i morse ut till Drottningholms slott för att ta en promenad innan alla turister invaderade slottsparken (och tro mig, turister kom det...)

Vi inledde med att gå fel när vi letade efter "hundöarna", en plats där hundar skulle få springa lösa.

Vi hittade dock istället fårön, där massor med får gick lösa och endast en bro fanns att tillgå som fåren effektiv blockerade.

Fåren blev mycket mycket intresserade av Unnsan så vi fick springa runt ön med dom hack i häl för att bli först över bron igen dit dom inte vågade gå.

Händer sånt här andra människor?

Efter det hittade vi hundön. Och en väldigt pratsam pensionärsdam och hennes strävhåriga tax Ludde 10 år som bestämt tog mig under armen och insisterade att vi skulle tillsammans gå och titta på pelargonutställningen vid Kina slott.

Jag hade bara lite försynt frågat efter var man kunde fika, och hon konstaterade att det låg på vägen till utställningen och tyckte vi kunde ta sällskap.

Sagt och gjort.

Jag blev fast med tantiluran och Ludde i en timmes tid och fick titta på mycket trevliga pelargoner innan det tillslut blev lite fika.

Allt som allt blev det en annorlunda promenad.

Både jag och lillfia var rätt slut när vi kom hem och fick lov att sova middag i en timme eller två.

You are my best friend. You are my only friend.

Förväntningarna var inte allt för höga på den australienska filmen; Mary & Max trots 8,2 på imbd. Kanske för att jag aldrig hört talas om den. Och kanske för att den baserade sig på animerade lerfigurer. Men herregud vilken fantastisk film! Den berörde mig ner i fotknölarna och aldrig sen Skrotnisse har jag gråtit så mycket till lerfigurers dilemman.

"Mary Dinkle, en ganska ensam åttaåring i Australien, bestämmer sig för att skriva till någon i USA för att fråga om hur saker och ting fungerar där. Brevet kommer till Max Horovitz, en man i 40-årsåldern som också är ganska ensam.Han bestämmer sig efter noggrant övervägande för att besvara brevet och en osannolik vänskap uppstår mellan dem. Deras vänskap sträcker sig över 20 år och överlever också mer än genomsnittslivets upp- och nedgångar. "

En så magisk film om vänskap, psykisk sjukdom, ensamhet och kärlek.

"Max hoped Mary would write again. He'd always wanted a friend. A friend that wasn't invisible, a pet or rubber figurine"

"Max knew nothing about love. It was as foreign to him as scuba diving"

Max Jerry Horovitz: "When I was young, I invented an invisible friend called Mr Ravioli. My psychiatrist says I don't need him anymore, so he just sits in the corner and reads."

Min absolut varmaste rekommendationer.

Speciellt om du vill gråta lite :)

Vackra pojkar, vackra män

Kungsholmen

var en riktigt bra restaurang :)

lite stimmig och högljud miljö, men maten passade mig som handen i handsken. Jag gillade att menyerna satt fast under en glasskiva i bordet så de ständigt var närvarande och man kunde gå tillbaka och titta på vad det egentligen var man beställde.

Sällskapet var fantastiskt, styrelsen i bostadsrättsföreningen, gamla avgående medlemmar och nya tillskott. Kul att vi är så olika människor med olika liv som samlas kring vår lilla förening.

Rosor är röda...

violer är blå...

men är grannens gräsmatta grönare ändå?

:)

eller är det bara som man inbillar sig?

Något gör att jag inte är fullt ut tillfreds med tillvaron. Nått gnager, nått är lite fel, nått har hamnat snett. Eller är det bara det att det händer mycket just nu och jag hänger inte riktigt med? Hur kommer det sig att känslan av att vara nöjd, belåten, lugn inte infinner sig?

Mitt liv är ju fantastisk!

Hur har ni det? Är ni duktiga på att fånga ögonblicken?

Var ut med lillfia nyss. B är i Umeå på kurs och vi är ensamma tillsammans igen. Vi gick ute i vår vanliga park och plötsligt sköljde en fantastisk doft över mig. Rosor av alla dess sorter, nypon, gula och rosa. Knoppar och överblommade blommor i en salig blandning. Ljuvligt!

Summer lovin'

Slutade jobba vid 11-tiden i morse och hann få ett par sköna timmar i solen med lilla fröken!

Vilket ljuvligt väder!

Nu ska jag snart cykla iväg mot Östermalm för att rasta en fin vovveflicka vars matte och husse njuter på bröllop kväll. Vilken dag att gifta sig!