Lycka, höst och himla hundliv!

Rubriken sammanfattar tillvaron bra just nu. 

Knox har flyttat tillbaka efter sommaruppehållet och ingen är gladare än jag för det, trots att grusmängden i sängen ökat markant...

Vädret är magiskt, vare sig sol, dimma eller kyla så visar sig Östersund från en vacker sida. 

Färgerna i sig är ju en källa till glädje!

Promenaderna är många och långa, med vovvarna, till och från jobbet. Och jag njuter! Med "Mormor hälsar och säger förlåt" i lurarna vill jag aldrig att promenaderna ska ta slut!

Och när nya brillorna kommit (till låns i avvaktan omoperation... Suck) ser jag helt plötsligt omvärlden dessutom, och det är ju ett stort plus!!

Jag måste nypa mig i armen ibland, kan det vara så här bra?!