All about the fish

Dagen ägnades åt fisk, spana efter fisk, snorkla med fisk och äta fisk.

Vi hade inte tur med de två första alternativen, väderförhållanden och tidvatten hade andra planer än vi. 

Vi har nyvunnen förståelse för att detta är ett surfparadis, jisses vilka vågor!

Vi åkte söder ut från Kona, till de två mest omtalade snorklingsplatserna Kealekekula bay och Two step.

Men det var tyvärr alldeles för blåsigt så förutom vågorna var sikten extremt grumlig pga tidvatten.

Av en ren slump hamnade vi i ovanstående nationalpark och passade på att få lite historisk kultur. Även om vi mest yrade runt som förvirrade snorklingsturister (vilket var exakt det vi var) bland fotograferande japaner som tog alla hyddor och pålar på största allvar. För oss tog det cirka 15 min att ens fatta att vi var där...

Man kan dock inte klaga på vyerna, det är magiskt!!

Och nu till det mest häpnadsväckande denna dag; Björn bjöd in en liftare! 

Jag var fullt upptagen att packa bilen medan Björn accepterar att en kvinna från Österrike skulle få åka med oss tillbaka till "byn".

För er som känner oss vet ni ju att detta inte är likt Björn! Men han kände sig "on the wildside" och att hon såg "harmlös" ut. Jag var däremot övertygad om att vi skulle bli rånade när som... 

Men tack vare denna fantastiska kvinna (som soffsurfat i 6 månader runt om i världen) hittade vi till Da Poke shack och åt underbar Poki (rå tonfisk) med allsköns tillbehör! Dagen höjdpunkt!

Fly fly away!

Vi har ju spenderat en del tid på flygplatser och tur är väl att vi båda gillar atmosfären, alltid nån som kommer, nån som åker, massor att kika på och roligt folk!

Nedanstående förhoppningsvis nygifta par var höjdpunkten på LAX. Varför dom hela tiden hade på sig huvudbonaderna var högst oklart...

Alla små affärer går att fördriva tiden i.

Vi har haft flyt med sittplatserna på flygningarna, till Honululu fick vi t.ex. extra benutrymme utan att betala för det, bra för långa farbrorn!

Resan måste vara del av målet ändå?

Jag kommer nog få inse det trots allt när man ska resa till andra sidan jordklotet och tidsomställningen är 11 timmar.

Med tanke på att vi nu igen varit på resande fot sedan 8:30 imorse och än så länge inte ens landat på Kona (Hawaii Big Island) och klockan närmar sig 19.00... 

 

Checka ut, lämna packning på hotellet vi ska bo på sista natten i LA (onödigt att släpa keramikstövlar till Maui) lämna hyrbil, checka in på LAX, flyga 6 tim, hämta bagage, checka in igen och nu äntligen sitter vi på Hawaiian airlines flyg från Honululu till Kona på Big Island. Pjhu, lite svettigt, men vi börjar få in vanan! 

Jag sov 5 timmar på planer och missade maten igen. Eller nja, missade gjorde jag väl egentligen inte. Björn tröttnade på att jag sov så han åt upp min....

Vi är imponerade av LAX. 

En sådan gigantisk flygplats och trots detta flöt allt på utan några problem. Smidigt att lämna hyrbil, shuttle till terminalen, automatisk incheckning och bagagedrop, inga direkta köer i säkerhetskontrollen och flygen gick som ett tyskt urverk! Där har flygplatsen i Nice lite att lära konstaterade vi!

Just nu har vi satt oss på planet för 45 min flygning från Honululu till Kona. Vi hade tur som fick biljetter så smidigt, vi tänkte "det där lär väl lösa sig när vi kommer fram", det var tydligen optimistisk tänkt utifrån att det är spring break här. Men tre biljetter fanns kvar till oss så vi kom med första flyget! Jag funderade på att försöka sova en stund, men här bjöds det på gratis dricka och jag tänker inte låta Björn sno åt sig det oxå! 

Vi väntar med spänning på att se vad Hawaii har att erbjuda! och om GPS:en funkar...

Tidsoptimister

 Inför den stora dagen (Björns 30-årsdag) hade vi även storslagna planer; morgonpromenad till hundstranden, ett kort stopp på en inredningsaffär för att inhandla ett par keramikstövlar (paraplyställ), 

spana in Camario premium Outlet, sen lunch / tidig middag på Malibu Café, ett stop på farmers market på vägen hem, och om tid fanns kvar, stanna till på Venice beach.

Vi hann morgonpromenad och inredningsaffär. 

Promenaden tog 2,5 h, snabb lunch på det och sen 45 min körning till inredningsaffären Zgalleri (bästa ever!!!) 

som låg i ett gigantiskt köpcentrum Del Almo, vilket tog evigheter att hitta i och gå igenom. 

Vi fick äta middag i deras foodcourt och därefter helt slut, åka hem igen. Björn uppger dock att han är nöjd med dagen som avslutades på Cold Stone Creamery, en glassbar med rad efter rad med smaker som blandades ihop efter eget önskemål med grädde, kakor, topping på en kall stenplatta och serverades i strutar av all dess former och storlekar...

Således; LA är STORT. Allt är stort, strandpromenader, köpcentrum, glassbarer och trafikköer... Fast att få fira sin 30-årsdag här är rätt stort det med, hälsar Björn.

Long beach

Vi gillar Long beach! Den femte största staden i LA (japp, det är en stad i staden; likt Berverly Hills, Malibu och Torrance.

Long beach är en av LA:s största hamnar och har en nyligen upprustad hamn/strandpromenad.

 Hamnen är även hem för Queen Mary (nån stor båt som legat här sen 50-talet, typ).

Vi bodde på ett kanonhotell; Hyatt Centric Pike, mitt i en liten utomhusoutlet som iof var under uppbyggnad, dock fanns där redan Nike factory outlet, gap, converse, HM etc. Och Starbucks så klart, vi gillar Starbucks 💗 (och ändå dricker ingen av oss kaffe!)

Hotellet var superfint! Rooftop pool med utsikt över hamnen, tyvärr lite för kallt för att bada, det var ca 20 grader men lite blåsigt! 

Rummen var över all förväntan, med otroligt skön säng, stort badrum, skrivbord och en liten soffhörna. Som ni vet är hotellrummen trots allt rätt viktiga för oss då vi varken är nattsuddare eller earlybirds.

Vi åt middag på takterrassen och sen gick vi en vända i butikerna och sen var det som sagt dags att leka björnen sover. Klockan 19.  Tur för mig fanns det massor med filmkanaler! 

Nja, resan är väl ändå inte målet?

Känns som vi varit på resande fot i flera veckor -redan! 😱

Försöker hitta igen vilken dag det är; och jag gissar på tisdag, men who knows?

Vi har iaf rört oss från Frösön till Arlanda. Nedan ser ni vår medhavda matsäck; rester från Björns kalas, tänk, det räckte enda fram till påska!

På Arlanda sov vi ett natt på favvohotellet Clarion och åt middag på Kitchen and table, exakt samma meny som hemma i Östersund, så inga nyheter där, men lika gott ändå! Lite häftigare utsikt dock!

Därefter var det dags för 11 timmars flygning till LA. Jag sov 6 timmar denna gång så det var smidigt. Förutom att jag råkade sova över middagen och fick leva på polarbrödswraps som delades ut av ingen mindre än Maria Montasamis syster tillika vår flygvärdinna. Björn sov som vanligt ingenting vilket resulterade i att jag fick sätta en gräns för hur tidigt på kvällen  han fick gå och lägga sig. Kl. 19 lokal tid var mörkläggningsgardinerna fördragna i rum 412 på Hyatt Pine Center Long Beach.