Förväntningarna var inte allt för höga på den australienska filmen; Mary & Max trots 8,2 på imbd. Kanske för att jag aldrig hört talas om den. Och kanske för att den baserade sig på animerade lerfigurer. Men herregud vilken fantastisk film! Den berörde mig ner i fotknölarna och aldrig sen Skrotnisse har jag gråtit så mycket till lerfigurers dilemman.
"Mary Dinkle, en ganska ensam åttaåring i Australien, bestämmer sig för att skriva till någon i USA för att fråga om hur saker och ting fungerar där. Brevet kommer till Max Horovitz, en man i 40-årsåldern som också är ganska ensam.Han bestämmer sig efter noggrant övervägande för att besvara brevet och en osannolik vänskap uppstår mellan dem. Deras vänskap sträcker sig över 20 år och överlever också mer än genomsnittslivets upp- och nedgångar. "
En så magisk film om vänskap, psykisk sjukdom, ensamhet och kärlek.
"Max hoped Mary would write again. He'd always wanted a friend. A friend that wasn't invisible, a pet or rubber figurine"
"Max knew nothing about love. It was as foreign to him as scuba diving"
Max Jerry Horovitz: "When I was young, I invented an invisible friend called Mr Ravioli. My psychiatrist says I don't need him anymore, so he just sits in the corner and reads."
Min absolut varmaste rekommendationer.
Speciellt om du vill gråta lite :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar