Do's and don'ts

Om vi skulle göra resan igen:

- Kolla befintliga försäkringar innan avresa, behöver vi teckna extra bilförsäkring eller räcker det som finns i hemförsäkringen? 

- En bil med cab var häftigt i teorin, i praktiken hade en bil med tystare kupémiljö och bättre bagageutrymme varit mer praktiskt.

- Köp gps direkt (ta med uppdaterad version hemifrån).

- Det finns gott om outlets på västkusten, man behöver inte komplettera med shopping i NY.

- Vi skulle prioriterat att ta längre tid på oss sträckan San Fransisco - Malibu. Genom att sova en natt här och en natt där försvann onödigt mycket tid åt att packa i och ur bilen.

- Las Vegas kräver sin beskärda del tid, om inte annat för avståndens skull. Och det är VARMT, hotell med bra poolområde är a och o.

- LA är stort, trafikerat och varmt. Fundera ordentligt på vad vi vill göra

-IHOP (International House Of Panncakes) är fantastiskt gott, med det räcker att dela på en rätt! 

Att varken hitta in eller ut

Efter att fotat Holltwoodskylten tänkte vi oss ett sista besök på The Cheesecake Factory och denna gång på den resturang som vi tror inspirerat till Pennys arbetsplats i The Big Bang Theory. 

Sagt och gjort åker vi till Glendale galleria,  typ 10 min från vårt hotell. Ett jättefint område med kanonbutiker, ett utomhustorg och fontäner. Dock såg vi mest parkeringshuset (som vi dock studerade mycket nogrannt) då vi först varken hittade in och när vi väl gjort det inte hittade någon ledig plats, för att slutligen konstatera att vi inte minns vart vi parkerat och fick leta igenom tre våningsplan... Tilläggas även att när vi väl hittat en plats tog det oss 20-30 min att hitta ut ur parkeringshuset, in i gallerian, ut ur gallerian och in på resturangen...

För att vara en stad uppbyggd för bilister tyckte vi att det var lite väl trixigt...

Dock såg vi denna fantastiskt söta Cupcake ATM där man kunde göra sin beställning och sen hämta upp i en lucka längre fram! Så sött! 

Post Mondrian Depression...

Vi försökte faktiskt boka in oss ytterligare än natt på the fabulösa Mondrian, men samma kväll som poolpartyt var det dock fullt...

Vi flyttade oss därför närmare vår flygplats Bob Hope Airport i Stadsdelen Burbank. Burbank är kanske mest känt för att här håller Universal Studios till samt Warner Bros koncernen har sina inspelningsplatser. Vi valde ett hyfsat billigt Holiday Inn hotell och skillnaden i kvalité på hotellen blev så påtaglig att vi hamnade i en mindre depression... Första timmarna var vi lite lamslagna och låg mest och stirrade i taket och saknade vår rara piccolo Michael från Mondrian som hjälpte oss till rätta bland all flärd!

Det fanns som tur var pool som hjälpte oss ur vår apati  och det var lite mindre folk där än på poolpartyt (mindre musik, drinkar och badbollar oxå för den delen), vilket vi nyttjade till max. Jag tror vi badade tills vi var skrynkliga som russin i dagarna två!

Serveringen bestod här i en mindre modern telefontjänst istället för storbystade damer, men även den funkade, och priserna gjorde iaf plånboken gladare!

Vi passade på att besöka Hollywood-skylten vid Hollywood resavoir som var omnämnt som en av de bästa platserna för att nära kunna fota skylten.

Hej hej Hollywood!

Så lite glamour fick vi iaf till, om än på avstånd!

Poolparty på Mondrian Hotel

På lördag morgon tänkte vi ha en pooldag innan vi skulle checka ut. Vi kom tidigt (tyckte vi) och till en början var det lugn och ro.

Vi åt lite frukost, vickade på tårna och njöt av tillvaron... 

Men så kl. 12 blev det andra badbollar! Då började tydligen veckans poolparty och för varje timme välde det in mer och mer folk!

Vi satt i våra solstolar och bara stirrade! På folk, väskor, boobs och folks allmänna partajade!

Men när vi inte längre fick plats i poolen kastade vi in handduken, tjusningen med poolpartyt hade gått lite över styr enligt det svenska pensionärsparets mening!

But I would walk 500 miles and I would walk 500 more

Man åker bil i LA, så är det bara. För cirka 30 år sedan var LA en världens bästa städer vad gäller lokaltrafik något som dock förändrats radikalt! Tack vare att oljebolag och biltillverkare köpte upp järnvägar och bussbolag i stan och sen lade ner dem till förmån för bilindustrin, har möjligheterna till kollektivt åkande urholkats och cykelbanor och gångvägar minimerats. Tycka vad man vill, but that's a fact!

Alla åker bil och allt annat är mäckigt. Om man inte heter BJ och gillar långa promenader i hettan. Givetvis skulle han inte bara gå Walk of fame, han skulle gå dit från vårt hotell. Jag har lite dålig rumslig uppfattning så jag hängde på. I 3,5 km innan jag gick hem igen. Placerade mig vid poolen och rörde mig inte före solnedgången.

Björn promenerade dock vidare och spanade in några kända stjärnor!

På kvällen hade jag återhämtat mig och vi (och 1000-tals andra) var redo för att åka upp till Griffith park och observatoriet som bjöd på en fantastisk utsikt över staden.

Dream large - Live larger

En ny dag och nya möjligheter väntade när vi idag (torsdag) lämnade Las Vegas bakom oss. Vi rullade in mot Los Angeles framåt eftermiddagen och letade oss tillslut till West Hollywood och Mondrian hotell. Hotellet ligger väldigt högt och med en god utsikt ut över hela Los Angeles. Att tv-serien Entorage dessutom filmats på hotellet gjorde "vissa" av oss smått lyriska.

Vi körde in till entrén (som för övrigt låg rätt osynligt från Sunset blvd) och fick direkt lämna ifrån oss både bilnycklar och väskor och vart förpassade till incheckningen. Väl där fick vi den trevliga nyheten att vårt standardrum var fullbokat och att vi fick en kostnadsfri uppgradering till en studio..

Ett väldigt trevligt hotellrum väntade där vi båda kände oss som hemma med än gång. 

Små upplyftande citat kändes även det välkomnande.

Efter en stunds inventering inser vi dock att det inte finns någon tv, vilket för oss rätt trista rutinmänniskor kändes som ett rejält nerköp än uppköp.. Speciellt under basket- och hockeyslutspelet muttrade "vissa" utav oss.. Märkligt att dom lämnat en tv-dosa tyckte "andra".. Det visade sig att spegeln mitt i rummet hade en inbyggd tv och DVD -trevligt! 

Vi hittade även ett något annorlunda konstföremål à la van Gough på hotellrummet..

Vi hittade en svart hand också..

Vi beslutade oss för att titta till den trevliga Skybaren, en drink och lite bad tyckte vi båda kändes som en bra idé efter 4h i bil. Vi hann till entrén.. innan "vissa" av oss kände sig i stort behov av ett skobyte.. Tillskrivas bör att "andra" av oss burit en väska innehållande ett dussin skor till "vissa" sedan shoppingen i SF. Tyvärr passade ingen av dessa nu.. "Inte på det här hotellet".. Efter en smärre ångest och livskris hittar vi ett närliggande HM som räddar kvällen, dagen och förmodligen resten av resan. Nu kunde vi iaf gå in till Skybaren.. 

Utsikten från hotellets restaurang.

Trots hettan på dagarna var det ganska skönt med öppen eld och infravärme framåt kvällen. Vi testade en fiskrätt (svärdfisk) som var väldigt god men som "somliga" av oss gärna bytt ut mot en hamburgare med fetaost från BURGR.

Att ta seden dit man kommer är inte alltid helt lätt men vi försöker. På samtliga matställen vi besökt har vi sett människor ta med sig ev. överskott i en doggybag. Vi ville inte vara sämre, en efterrätt bör avnjutas till fullo ansåg vi båda. Valet av restaurang att testa detta på (för första gången) kanske kunde diskuterats bättre.. "Somliga" fick stolt marschera genom restaurangen med en skokartongsliknande atiralj som förmodligen rådde större uppmärksamhet än färgen på ett par skor.. Vi var väl här för "The walk of shame" eller hur var det egentligen?

Imorgon intar vi poolen och spanar in "The walk of fame". Ett besök till Griffith Observatory står också på listan. 

Undertecknad tackar för förtroendet han 

tillgavs att formulera dagens strapatser till pränt och önskar er alla en trevlig kväll. 

/B

Not playing with a full deck

På onsdagskvällen var det dags att promenera de 20 minuterna till Planet Hollywood (tvärs över gatan, avstånden är tossiga!) och föreställningen vi väntat på; Jeff Dunham - not playing with a full deck.

Jeff Dunham är buktalare och en av mina och Björns favoriter. Tre av hans tidigare shower finns på Netflix.

Föreställningen var fantastisk och vi skrattade nog till oss några nya magrutor!

Efter föreställningen åt vi på Gordon Ramsays resturant Burgr inne på Planet Hollywood.

Jag beställde den goaste hamburgaren jag nånsin ätit, med fetaost och grillad tomat. Den ser inte så mycket ut på bild, men jag hade lätt ätit den tre gånger i veckan om möjlighet gavs!

Till detta beställde vi in en side order av pommes med parmesan och tryffelolja, och vad kan jag säga; magrutorna försvann nog i samband med sista tuggan - med det var det värt!!!

Över Grand Canyon och Hoover dam

Så var det dags för en av de inplanerade aktiviteterna i Las Vegas - helikopterturen över Grand Canyon och Hoover dam!

Att köra till Grand Canyon från Las Vegas tar cirka 4,5 timmar enkel väg, och det tyckte vi var lite väl för lång tid, så vi bokade in oss för helikopterturen Silver Cloud med företaget Maverick. Det innebar 1,5 timmars flygtid över Grand Canyon och Hoover dam.

Det var en fantastiskt häftig upplevelse, speciellt eftersom jag aldrig flugit helikopter tidigare.

Det var magiska vyer!

Efter cirka halva tiden gick vi ner för att tanka mer bensin och sen flög vi vidare hemåt.

Vår pilot höll oss hela tiden informerade om vad vi flög över, gav fakta om de olika sevärdheterna och pekade ut när han såg något djur (mustanger och åsnor fick vi se) samt speciella växter som bara växer i just detta ökenområde. Det gick dock inte att fånga sånt smått på bild tyvärr...

Vi hann även med en kort sväng över Las Vegas på vägen hem.

Varm rekommendation för er som oss inte orkar/hinner köra hela vägen! Det finns givetvis fler turer och bolag att välja mellan, man kan ju t.ex. landa vid Grand Canyon och gå ut på en inglasad avsats, men vi tyckte det här räckte alldeles utmärkt för vår del!