Dag 12. I min handväska

Dag 11. Mina syskon

Jag har två underbara småsyskon födda -91 och -93. Så dom är inte så små längre! Min syster som är äldst tog studenten i våras, hon bor kvar hemma och jobbar på dagis och McDonalds. Min lillebror går på gymnasiet, älskar att träna och kommer bli en riktigt flickfavorit när han överkommer sin blyghet. Jag önskar vi kunde ses mer!

Dag 10. Det här hade jag på mig i dag

Jag fattar inte riktigt, vad är det för skillnad på denna rubrik och "Vad hade jag på mig idag?". Hur som helst. Jobbdag idag, förberedd på att åka till stallet med en ungdom. Traskar till jobbet i täckbyxor och tjock jacka. Blev dock ingen ridning utan mingel i Skärholmens centrum. Lite felklädd, men för all del. Så spännande blev detta inglägg. :)

Dag 9. Min tro

Jag tror på fri kunskap. Jag önskar jag kunde säga att jag kunde tro på människan och på människans godhet. Men tyvärr säger mig världen att människan inte alltid är god. Fundamentalister, nazister, rasister, djurplågare, psykopater och allt annat jag möts av på nyheter och i tidningar. Nej, människan är inte i sin natur god. Jag tror på Big Bang och tillhörande evolutionistisk syn på människans utveckling. Starkast vinner. Livet är inte rättvist. Men genom fri kunskap, förståelse och utveckling tror jag människan kan kliva förbi sina instinkter och det blir svårare att begå handlingar som skadar andra. I alla fall vissa.

Sen tror jag även på terapi.

Dag 8. Ett ögonblick

Många ögonblick skulle kunna väljas för detta.

Men jag tar ett här och nu, ett vardagsögonblick.

Är hemma och krasslig på eftermiddagen. Behöver sova och kryper ner med lilla Unni bredvid mig. Vi har varit ute och rastat och båda är kalla och lite frusna. Jag kryper ihop under täcket och känner hur en liten liten taxkropp buffar upp täcket och kryper upp längs min rygg. Hon hittar en bekväm plats på min kudde medan hennes lilla snok letar sig fram i min nacke och lägger sig tillrätta på min hals. Hon smackar tre gånger och suckar sedan ljudligt. Efter någon minut känner jag hur det rycker i hennes små taxben när hon drömmer och jag njuter i fulla drag

och tänker på hur mycket jag älskar det här lilla livet.

Dag 7: Min bästa vän

Vilket klurigt inlägg! Hur gör man för att ingen bli åsidosatt eller bortglömd? Hur rangordnar man?

Jag har många bff:s. Någon som jag känt sen jag var liten och vet alltid kommer finnas där, någon sen tonåren som varit med på alla resor, min käre sambo som vet allt om min vardag, min trogna vovve som är världens bästa lyssnare och någon ny bekantskap som ligger mig nära om hjärtat.

Kanske kan jag bara konstatera att jag är lyckligt lottad, att jag har så många fina underbara människor runt om mig som jag tycker om, och som tycker om mig!

Dag 6: Min dag

06:30 Alarmet på iPhonen ringer. Direkt i mitt öra för jag har somnat brevid mobilen. Vaknar i sängen på jobbet och inser att jag faktiskt inte kan ligga och dra mig utan behöver upp upp upp för att väcka kidsen.

07:15 Hotar en ungdom med en foppatoffla full av snö att: nu har du 5 sekunder på dig att åtminstone sätta dig upp innan du får snö på ryggen! Det funkade!

08:52 Pendeltåget på väg hem. Läser Aftonbladet via nätet och undrar vad granater på Sydkorea betyder för världen. Lyssnar på Muse och så här i efterhand kan jag inte komma ihåg ett endaste ansikte från någon av mina medresenärer.

09:30 Kommer in i entrén och känner doften av sopor. Kollar soprummet som givetvis är överfyllt, hur tänker folk?! Varför inte använda åtminstone lite sopsortering? Och hälla ner sitt avfall direkt i sopnedkastet istället för att först lägga det i en soppåse? Min styrelsekollega kommer precis ut genom dörren och vi muttrar tillsammans över folks lathet.

09:45 Hämtar Unni och hennes kompis Balzar hos Grannen. Kort promenad. Vi är hundvakt idag!

10.00 Viker medlemsutskick framför ett avsnitt av House M.D. Elektrikern kommer förbi och skuvar fast ett uttag -äntligen!

11:00 Jag och Unni tar siesta i sängen. Balzar håller vakt i hallen. Ljuvligt!

13:00 Vaknar av borrande. Ska detta aldrig ta slut? Alla renoverar tydligen. Men lika bra det, dags att kliva upp. Promenad med vovvisarna till Shell för att hämta ut ett paket. Det visade sig dock vara en påminnelse och paketet är redan uthämtat. Unni är lycklig över snön och rullar sig om och om igen till omgivningens förtjusning.

14:30 Städar.... Jag hatar att diska. Jag hatar beläggning på duschdörrarna.

15:00 Repris av Topmodel. Viker tvätt.

16:00 Lämnar tillbaka Balzar.

16:30 Går upp till Fridhemsplan för att överlämna ett par stövlar jag sålt på Tradera. Köper hyacint och amaryllis.

16:45 Hämtar upp pad thai till middag. Gör ett aktivt val och köper inte till en cola... ångrade mig sen...

17:15 Möte med kameral förvaltare och mina styrelsekollegor. Hjärnan jobbar i högvarv i ca. 2 timmar för att hänga med i balans- och resultaträkningar, huvudbok, avskrivningar och investeringar. Suck.

19:10 Äter lite mer pad thai framför tv:n. Är täppt i näsan och känner mig lite småsjuk. Tar en kort promenad med Unni i parken. Shit va kallt!

19:45 Dammsuger och torkar golv i hall och badrum. Imorgon kommer en granne för att kolla hur vårat badrum blev, vi är ju visningsbadrum.

20:15 Skriver klart detta inlägg, intar horisontalläge med sista avsnitten av House M.D. Gruvar mig för morgondagens polisförhör. Jag är kriminell. Suck.

Over and out!

Dag 5. Vad är kärlek?

Dag 4. Det här åt jag idag

Sorry sorry! Jag har redan fuskat. Men här kommer inlägget:

Frukost: Yougurt med linfrön, solrosfrön och cornfalkes. Rallarhalvor med bregott med havssalt och Tropicanajuice. Ett ägg.

Mellansnack: En mandarin

Lunch/middag: Torsk i ugn med potatismos, äggsås och gröna ärtor.

Mellansnack: En mandarin

Kvällssnack: Yougurt med linfrön, solrosfrön och cornfalkes.

Pust... men där är redogörelsen iaf!

Va skönt att vi äntligen är ensamma tillsammans!

sa hanen precis när jag kom innanför dörren efter frisörbesöket. Så nu är det lördagsmys. Så mycket bättre! Ha en skön lördag!

Dag 3. Mina föräldrar

Så ska ju rubriken vara.
Man får inte hitta på egna.
Gör om och gör rätt!

Vi var faktiskt en familj, mamma, pappa, barn en gång i tiden. Det varade dock bara i si så där 6 år. Men är nog de bästa 6 åren i min uppväxt.

(Även om jag inte minns så mycket av det egentligen :)

Min mamma gick bort när jag var 12 år. Så min bild av henne är kanske lite färgad av ett barns perspektiv. Jag var ett mycket efterlängtat barn för mamma, hon fick några missfall innan mig och när jag väl kom blev jag nog en liten prinsessa. Jag var enda barnet, och jag tror faktiskt jag var rätt nöjd med att få allas uppmärksamhet. Jag minns inte att jag tjatade om några syskon i alla fall. När mamma gick bort önskade jag mig dock syskon. Många. Så vi kunde vara några fler som delade på smärtan och sorgen.

Mamma kommer från en stor familj, dom var sex syskon som växte upp både i Finland och Sverige. Mamma var den enda som vidareutbildade sig på högskolan, och det var hon som hjälpte mormor att flytta ifrån morfar den dag alla barn var utflugna. Det var hon som hjälpte morfar med nya tänder när han supit upp sina egna. Hon var allmänbildad, vacker och orädd. Hon stödde helhjärtat socialdemokraterna, demokrati och mänskliga rättigheter och där andra familjer hade väggkalender från ICA hade vi en kalender från Amnesty med porträtt av olika människor som satt fängslade för sina åsikter. I sin tidiga vuxenålder åkte hon till Israel och jobbade på Kibbutz, något hon berättade om som det bästa hon gjort i sitt liv. Hon hade skinnjacka med nitar, något som jag förbjöd på föräldramötena och hon älskade Freddie Mercury men även Pavarotti och annan klassisk musik. Lite för pedantisk, jag vet ingen annan som varje vecka tömmer vitrinskåpet för att diska glasen? Sen hade hon givetvis en annan sida, som jag inte minns som så positiv. Men om det var ett resultat av sjukdomen, sitt biologiska arv eller helt enkelt personlighet vet jag inte. Men det är en sida jag inte så ofta fokuserar på.

Min pappa vet jag inte så mycket om egentligen. Han är inte speciellt pratsam om hur hans liv och bakgrund såg ut innan mig. Men jag vet att han är minst av 4 syskon. Min farmor dog när han var fyra år och efter det gifte farfar om sig med en kvinna som inte ville att pappa och hans bröder skulle vara del av deras familj, så han flyttade runt hos andra släktingar. Han började jobba tidigt som springpojk och har efter det en lång karriär inom det militära för att sedan börja med detaljhandel. Pappa var mycket aktiv inom idrott när han var ung och fortfarande idag är han engagerad i mina småsyskons idrottsklubb, fast nu ideelt. Pappa och mamma var väldigt förälskade, det träffades utomlands och gifte sig kort därefter. Efter några års försök föddes sen jag! Jag är pappas första barn (tror jag?) och jag var otroligt pappig som liten. Vi gjorde allt ihop. Skottade snö, simmade i badhuset och lekte massor. Han älskade när jag lekte frisör, i och för sig var han min konstigaste kund eftersom han somnade hela tiden. Pappas och min relation har sedan skilsmässan gått upp och ner. Idag är det bättre än på många år. Han finns där, även om jag inte kan lita på det fullt ut. Eller rättare sagt, om han kommer prioritera att ställa upp om det skulle krävas.

Dag 2. Första kärleken

Vi bodde nästan grannar, i alla fall på samma gata.

Våra mammor var vänninor och våra pappor hjälptes åt med takskottning, gräsklippning och staketmålning. Vi firade varandras födelsedagar, lekte med He-man-gubbar, byggde om grannens stenmur till ett rymdskepp och tävlade om vem som kunde göra snyggast bromsmärken med cykeln. Du var pappa till mina dockbarn och jag var hemligt förälskad i dig.

Kanske var du lite småkär i mig, kanske var jag bara en lekkompis, jag fick aldrig veta.

Efter några år flyttade jag och vi började leva helt skilda liv med 10 mils avstånd. Men du stannade i mina tankar. Vi sågs några gånger på stan under tonåren, men du var ju några år äldre så jag vågade bara säga hej. Men, så, under en singelperiod för några år sedan träffades vi igen som vuxna, och vilket möte med en soulmate! Vi pratade ofta och länge om allt vi båda gillade och ett tag hade tiden stått stilla. Vi hade flera fantastiska möten under några veckor och som du sa, jag var din drog som du inte kunde sluta knarka...

Men det blev inte vi. Varför tänker jag inte gå in på nu. Fast du är min första kärlek och ibland tror jag att vi kanske kommer ha såna här möten genom livet. Kanske blir vi gamla på samma ålderdomshem när våra kära gått bort. Vi kommer sitta i varsinn gungstol och prata om allt som är oss och känna oss hemma. Höga på den kärlek som jag aldrig tror kommer rosta.

Dag 1. Presentera mig själv

En kvinna jag gillar skarpt sa:
"The most important relationship is the one you have with yourself"
och det tycker jag stämmer.

Dock är detta något jag blivit allt mer medveten om ju äldre jag blir. Ju mer jag lär känna mig själv, desto enklare blir livet, och samtidigt så mycket mer komplicerat!

När jag var riktigt liten vill jag minnas att jag hade ett aktivt förhållande med/till mig själv. Jag gillade att leka ensam, jag pratade med mig själv och jag älskade mina låtsaslekar där jag var alla huvudrollerna själv. Men allteftersom blev min omgivning allt viktigare, och under en stor del av min barndom och tonårstid var andras åsikter, tankar, regler och sällskap det viktigaste av allt. Vilket givetvis resulterade i avkall på mig själv. Kanske inte så konstigt, säkert en biologisk utveckling som alla går igenom, men för mig blev det nog lite för mycket.

När jag väl återupptog relationen med mig själv fler år senare kan jag bara se tillbaka och önska att jag prioriterat denna viktiga relation mycket högre, mycket tidigare.
Nu är jag och jag allt som oftast i kontakt. Ibland springer vi ifrån varann men vi försöker hitta harmoni och balansera alla sidor av mig.
Jag kan vara impulsiv men samtidigt långsam, nogrann men slarvig, rolig och ändå tråkig, allt beroende på sammanhang och sällskap. Jag är mångsidig, ivrig, omtänksam och ambitiös.

Mitt motto är att njuta av livet, på alla sätt som är möjliga! Jag vill inte se tillbaka och inse "Life is what happens to you while you´re busy making other plans". Mitt liv ska inte spenderas i en vänthall i avvaktan den stora resan. Mitt liv äger just nu rum i vänthallen, ser ni mig där borta?

Jag halvligger i den där supermjuka soffan i hörnet brevid Pressbyrån, äter lite lufttorkad skinka och chevré och dricker cola med datorn i knät och Unni vid fötterna, omgiven av mina nära och kära samtidigt som jag redigerar foton från senaste fisketuren!

Utmanad

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 - Min första kärlek

Dag 03 - Mina föräldrar

Dag 04 - Det här åt jag i dag

Dag 05 - Vad är kärlek?

Dag 06 - Min dag

Dag 07 - Min bästa vän

Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro

Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 - Mina syskon

Dag 12 - I min handväska

Dag 13 - Den här veckan

Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 - Mina drömmar

Dag 16 - Min första kyss

Dag 17 - Mitt favoritminne

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 - Den här månaden

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Dag 22 - Det här upprör mig

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Dag 25 - En första

Dag 26 - Mina rädslor

Dag 27 - Min favoritplats

Dag 28 - Det här saknar jag

Dag 29 - Mina ambitioner

Dag 30 - Ett sista ögonblick

"If you talk to God you're religious. If God talks to you, you're psychotic."

Min man ikväll :)

Trodde ni denna dag någonsin skulle komma?

Här kokas det köttsoppa enligt mormors recept! Balsam för insidan ;)