Dag 1. Presentera mig själv

En kvinna jag gillar skarpt sa:
"The most important relationship is the one you have with yourself"
och det tycker jag stämmer.

Dock är detta något jag blivit allt mer medveten om ju äldre jag blir. Ju mer jag lär känna mig själv, desto enklare blir livet, och samtidigt så mycket mer komplicerat!

När jag var riktigt liten vill jag minnas att jag hade ett aktivt förhållande med/till mig själv. Jag gillade att leka ensam, jag pratade med mig själv och jag älskade mina låtsaslekar där jag var alla huvudrollerna själv. Men allteftersom blev min omgivning allt viktigare, och under en stor del av min barndom och tonårstid var andras åsikter, tankar, regler och sällskap det viktigaste av allt. Vilket givetvis resulterade i avkall på mig själv. Kanske inte så konstigt, säkert en biologisk utveckling som alla går igenom, men för mig blev det nog lite för mycket.

När jag väl återupptog relationen med mig själv fler år senare kan jag bara se tillbaka och önska att jag prioriterat denna viktiga relation mycket högre, mycket tidigare.
Nu är jag och jag allt som oftast i kontakt. Ibland springer vi ifrån varann men vi försöker hitta harmoni och balansera alla sidor av mig.
Jag kan vara impulsiv men samtidigt långsam, nogrann men slarvig, rolig och ändå tråkig, allt beroende på sammanhang och sällskap. Jag är mångsidig, ivrig, omtänksam och ambitiös.

Mitt motto är att njuta av livet, på alla sätt som är möjliga! Jag vill inte se tillbaka och inse "Life is what happens to you while you´re busy making other plans". Mitt liv ska inte spenderas i en vänthall i avvaktan den stora resan. Mitt liv äger just nu rum i vänthallen, ser ni mig där borta?

Jag halvligger i den där supermjuka soffan i hörnet brevid Pressbyrån, äter lite lufttorkad skinka och chevré och dricker cola med datorn i knät och Unni vid fötterna, omgiven av mina nära och kära samtidigt som jag redigerar foton från senaste fisketuren!