lördag 20 november 2010

Dag 3. Mina föräldrar

Så ska ju rubriken vara.
Man får inte hitta på egna.
Gör om och gör rätt!

Vi var faktiskt en familj, mamma, pappa, barn en gång i tiden. Det varade dock bara i si så där 6 år. Men är nog de bästa 6 åren i min uppväxt.
(Även om jag inte minns så mycket av det egentligen :)

Min mamma gick bort när jag var 12 år. Så min bild av henne är kanske lite färgad av ett barns perspektiv. Jag var ett mycket efterlängtat barn för mamma, hon fick några missfall innan mig och när jag väl kom blev jag nog en liten prinsessa. Jag var enda barnet, och jag tror faktiskt jag var rätt nöjd med att få allas uppmärksamhet. Jag minns inte att jag tjatade om några syskon i alla fall. När mamma gick bort önskade jag mig dock syskon. Många. Så vi kunde vara några fler som delade på smärtan och sorgen.


Mamma kommer från en stor familj, dom var sex syskon som växte upp både i Finland och Sverige. Mamma var den enda som vidareutbildade sig på högskolan, och det var hon som hjälpte mormor att flytta ifrån morfar den dag alla barn var utflugna. Det var hon som hjälpte morfar med nya tänder när han supit upp sina egna. Hon var allmänbildad, vacker och orädd. Hon stödde helhjärtat socialdemokraterna, demokrati och mänskliga rättigheter och där andra familjer hade väggkalender från ICA hade vi en kalender från Amnesty med porträtt av olika människor som satt fängslade för sina åsikter. I sin tidiga vuxenålder åkte hon till Israel och jobbade på Kibbutz, något hon berättade om som det bästa hon gjort i sitt liv. Hon hade skinnjacka med nitar, något som jag förbjöd på föräldramötena och hon älskade Freddie Mercury men även Pavarotti och annan klassisk musik. Lite för pedantisk, jag vet ingen annan som varje vecka tömmer vitrinskåpet för att diska glasen? Sen hade hon givetvis en annan sida, som jag inte minns som så positiv. Men om det var ett resultat av sjukdomen, sitt biologiska arv eller helt enkelt personlighet vet jag inte. Men det är en sida jag inte så ofta fokuserar på.

Min pappa vet jag inte så mycket om egentligen. Han är inte speciellt pratsam om hur hans liv och bakgrund såg ut innan mig. Men jag vet att han är minst av 4 syskon. Min farmor dog när han var fyra år och efter det gifte farfar om sig med en kvinna som inte ville att pappa och hans bröder skulle vara del av deras familj, så han flyttade runt hos andra släktingar. Han började jobba tidigt som springpojk och har efter det en lång karriär inom det militära för att sedan börja med detaljhandel. Pappa var mycket aktiv inom idrott när han var ung och fortfarande idag är han engagerad i mina småsyskons idrottsklubb, fast nu ideelt. Pappa och mamma var väldigt förälskade, det träffades utomlands och gifte sig kort därefter. Efter några års försök föddes sen jag! Jag är pappas första barn (tror jag?) och jag var otroligt pappig som liten. Vi gjorde allt ihop. Skottade snö, simmade i badhuset och lekte massor. Han älskade när jag lekte frisör, i och för sig var han min konstigaste kund eftersom han somnade hela tiden. Pappas och min relation har sedan skilsmässan gått upp och ner. Idag är det bättre än på många år. Han finns där, även om jag inte kan lita på det fullt ut. Eller rättare sagt, om han kommer prioritera att ställa upp om det skulle krävas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar