The modern Honululu - a bit of paradise

Hotellet vi nu bor på, The Modern Honolulu är verkligen en liten smakupplevelse av vad paradiset måste innehålla. Det ligger i utkanten av Waikikibeach, strax bakom huset där Obama växte upp och med 10 minuters promenad till en gigantisk utomhusgalleria med 290 butiker.

Poolområdet är uppdelat i två; sunrise (där barn får vara) och sunset (inga kids under 18 tillåtna). Solstolarna kan flyttas ut i poolen och så finns sköna luftmadrasser att flyta runt på. Skön sand mellan tårna och iskallt gurkvatten och solskyddscream bjuds det på. Vi mår som presidenter!

Hela hotellet är ljust och baserat på olika träslag.

Små söta detaljer som en ukulele och sjalar att låna. Allt  i rummet finns att köpa i den lilla hotelshoppen brevid poolområdet.

Vi bor på 16 våningen och har utsikt både mot havet och in mot staden. Trafiken är ganska högljud men lugnar ner sig på natten. Personalen är extremt tillmötesgående gällande allt och man kan ringa 24 timmar om dygnet om man t.ex. behöver en "hypoallergenic pillow" eller vill få en väderrapport inför morgondagen.

Hotellet har en mysig kvällsbar; The Study, och det är en bokhylla som kl. 18 varje kväll öppnas och bjuder in till livemusik och drinkar. 

Jag tror att jag aldrig vill åka härifrån, och känslan bli inte mindre av att vi mittemot har ett Red lobster som just nu har lobsterfest t.o.m. 21 april. Vi har redan ätit middag där två gånger (och en gång på Bubba Gump), snart kommer skaldjur att ramla ur våra öron!

On the road to Hana

Vår andra dag på Maui spenderades på the famous Road to Hana. Det är en väg mellan två kuststäder Pái'a och Hana, cirka 8,4 km. 

Dock tar sträckan ungefär 2,5 h att köra pga av alla kurvor (620 st!) och 49 enkelriktade broar. Och då utan några stopp.

Bilderna lånade för att illustrera kurvigheten!

Jag som körde tyckte det gick bra, men Björn, stackarn, blev åksjuk efter 4 km... Tur att Mustangens säten erbjöd nästintill liggläge.

Vi gjorde några fantastiska stopp på vägen. Det första; Twin falls, var det bästa. Det krävdes en hike på cirka 10-15 minuter (och lite vadande över strömmande vatten) för att komma till fallen men helt klart värt det! Vattnet var iskallt men ljuvligt!

 Nedanstående skylt inledde hiken men under vårt väderförhållande tyckte jag den var lite överdriven. Det jag varmast kan rekommendera är badskor då botten där man vadar genom strömmen är stenig!

Nästa stopp var ett mindre vattenfall och lättare att ta sig till. Dock, igen, badskor rekommenderas då man igenmåste vada i strömt vatten på stenig botten.

Belöningen var dock bad i uppfriskande klart och kallt vatten!

Därefter stannade vi till på en fantastiskt liten matmarknadsplats i tropisk djungel och åt fantastisk lemoncake och bananabread och drack hemgjord vaniljmilkshake!

Allt var lokalt bakat och smakade ljuvligt!

Sista stoppet vi gjorde var på den svarta stranden som var så vacker! Färgerna var så klara och starka att det är svårt att tro så här i efterhand!

Vattnet var strömt men hanterbart! Och igen, badskor rekommenderas på varm lavasten!

Våra rekommendationer inför road to Hana:

- Åksjuktabletter om du har minsta tendens till illamående vid bilåkning.

- Badskor (alltså aquashoes, med stabil passform anpassade för vattenpromenader). Och sneakers om man vill hajka på riktigt (eller klättra ner i raviner för att kika på vattenfall vilket några knäppisar gjorde längs vägen).

- Kontanter till alla fikastopp och obemannade fruktstånd.

- Gott om tid. Man vill INTE köra denna sträcka i mörker.

Resten löser sig. Klart det är bra att läsa på innan, (för att veta vilka stopp man ska göra av de typ 50 man har att välja på), men det går oxå att stanna där alla andra bilar står parkerade, där finns antagligen nått att se ☺️

På vägen hem efter den lilla bilturen (8 timmar) stannade vi i Pái'a och åt middag. Helt ok mat men vad som var festligt var det lila brödet som jag fick till min sallad. Det var tydligen nån rotsak (likt potatis?) som användes och gav den lila färgen. Smaken var dock intetsägande, det var som en vanlig fralla. En hipp fralla helt enkelt!

Jakten på den perfekta snorklingen

Vår jakt på den perfekta snorklingen fortsatte på Maui.

Vi besökte två olika stränder Ulua beach och Poolenalena beach.

Båda stränderna var vackra och korallerna var i hyfsat skick. Vi såg mest tropiska fiskar på Ulua beach (bl.a. nationalfisken Picasso triggerfish; humuhumunukunukuāpuaʻa) men flest sköldpaddor på Poolenalena.

Vågorna var hanterbara och bara man kom ut en bit från stranden blev sikten klar.

På Poolenalena var nästan helt ensamma vilket var häftigt! 

Lunchen intogs på Four season och var superb. Där skulle vi gärna bo, men för 6000 kr per natt (exkl. resortfee $30/dag och parkering $30/dag) skulle vi nog endast få vara borta en natt eller två...

Vi åt bland de godaste mackor ever; club sandwich med avokado och hummer, yummie yummie in my tummie!

Aloha Maui!

Efter 30 minuters flygning landade vi på Maui. Efter att lokaliserat vårt bagage (som kom på bagagebandet som tillhörde ankommande från Honululu, fortsatt logik på Hawaianska flygplatser) fick vi hämta ut vår hyrbil. Vi önskade få slippa Nissan (ingen kul bil att köra) fick vi en mustang som väckte minnen från vår roadrtripp för ett år sen!

Det här var dock en upphottad modell med ass-AC!!! 

Japp, helt rätt. Man kan få kyla i tuchus! Jag trodde först jag spillt nått kallt (eller att nått värre hänt) och innan jag vågade fråga Björn hade det kanske gått 10 min. Då hade han suttit och funderat på samma sak! Men vi har upptäckt att det är ganska skönt när bilen stått i solen ett tag, men vi kan inte ha på maxkyla, då riskerar man nog blåskatarr 😁. 

Leaving Big Island

Så var det dags att lämna den stora ön och vårt hotell Courtyard by Mariott.

Vi har haft det bra här och fått god valuta för pengarna. På plussidan var det fantastisk frukostbuffé med en kock som lagade omeletter och stekte ägg, gott om solstolar och bra poolbar samt sköna sängar. 

På minussidan behövdes väl det egentligen en renovering av rummen, allt var rent och fungerande men det en uppfräschning vore på sin plats. Stranden låg även lite underligt till med en parkering brevid. 

I övrigt var hotellet gigantiskt stort med lite affärer och caféer samt mängder med konferensrum. Överallt heltäckningsmattor i färgglada mönster och massor med konstverk.

Flygplatsen i Kona, där allt gick så himlans smidigt vid ankomst, var ett veritabelt kaos när vi skulle åka vidare. Tack och lov hade vi gott om tid då vi trodde flyget gick 30 min tidigare än vad det verkligen gjorde. Kösystemet för incheckning, bagagetagsutlämning, bagageinlämning och säkerhetskontroll saknade all logik och allt var dessutom utomhus i 28 graders gassande sol... Det kliade i mina fingrar att få styra upp.

Men det vara bara att luta sig tillbaka, keep calm and aloha.